Efter ett beslut i riksdagen så kommer det finnas bättre möjligheter till skuldsanering. De nya lagreglerna träder i kraft den 1 juli i år och innebär  en möjlighet att bevilja skuldsanering för aktiva enskilda näringsidkare och en möjlighet att bevilja skuldsanering i ett tidigare skede, då skuldernas ålder inte längre ska beaktas särskilt vid bedömningen.

Enligt Anna-Carin Gustafsson Åström, chef för skuldsaneringen på Kronofogden så beviljas nästan 7 av 10 skuldsaneringar och omkring 95 procent klarar den och lever sedan skuldfria.

Läs mer om skuldsanering.

Om man har en skuld hos kronofogden så kan det hända lite olika saker beroende på vem man är skyldig något och hur länge man har varit det. Det första som man riskerar är att få en betalningsanmärkning. Om man får ett brev från kronofogdemyndigheten med en faktura så måste man betala den inom den angivna tiden, vanligtvis är det inom två veckor, för att slippa få en betalningsanmärkning.

Med det menas att man hamnar i kronofogdens register, och detta register använder sig kreditupplysningsföretagen av för registrera sina anmärkningar. Så betalningsanmärkningen är egentligen inte hos kronofogden, utan den görs av kreditupplysningsföretagen. Betalar man av skulden så försvinner anmärkningen efter tre år.

Det finns även många arbetsgivare som tittar i kronofogdens register och inte anställer de som hamnat där. Fortsätter man dock att undvika att betala sina skulder så kan allvarligare saker hända. Om det går tillräckligt långt så kan kronofogden börja analysera ens ekonomiska situation och börja göra utmätningar av ens tillgångar och en egendom. De kan då få rättigheter att ta alla pengar man har sparade eller till och med ta egendom från ens hem för att betala av skulder med. De kan även ta fonder, aktier eller obligationer.

Äger man sitt boende så har kronofogden rätt att sälja det för att betala av skulder om det går långt i processen. I vissa fall kan man få så kallade löneutmätningar vilket innebär att kronofogden tar de pengar man tjänar direkt för att använda till att betala av skulder med. Då tar de självklart inte hela lönen men allt över en viss summa som kallas för normalgränsen. Det kan bli väldigt jobbigt och man måste då leva på existensminimum, både fysiskt och mentalt.

Har man skulder hos kronofogden kan man inte heller få skatteåterbäring, överblivna pengar går direkt till att betala av skulden. Det är med andra ord klokt att betala så fort man bara kan om man hamnar hos kronofogden.

Ränta och inkasso-avgifter – vad är det och hur höga kan de vara?

Inkasso är en åtgärd någon som har en skuld att driva in, en borgenär, tar mot en gäldenär, den som har en skuld att betala. När en skuld har gått till inkasso så blir den som är skyldig pengar, det vill säga gäldenären, skyldig att utöver sin skuld även betala inkassoavgifter. Det är lagstadgat att det är så och det beror på de kostnader som uppstår i samband med allt extraarbete. Som gäldenär blir man alltså tvungen att betala ett högre belopp än vad man var från början om ärendet går till inkasso.

Det är inte heller helt ovanligt att borgenären tar ut en så kallad dröjsmålsränta av gäldenären. Det är en extra avgift som man får betala till borgenären för att personen eller företaget har fått vänta på att få sina pengar. I vissa fall avtalas om en sådan ränta redan i det första avtalet men ifall någon ränta inte har avtalats så ska det vara gällande referensränta. Denna ligger idag på åtta procent. Referensräntan fastställs två gånger årligen av Riksbanken, den första januari och den första juli. Referensräntan ska spegla det ränteläge som råder.

Om ett inkassokrav bestrids och anses vara felaktigt så blir man inte skyldig att betala vare sig den ursprungliga skulden, avgiften eller räntan. Under bestriden behöver man inte heller betala någonting förens fallet är uppklarat.

Innan fallet går till inkasso kan man även få en påminnelse och för det kan borgenären, ifall man får den på papper, ta ut en avgift om högst 50 kronor. För ett inkassokrav kan en avgift om högst 160 kronor tas ut och även det gäller ifall man får det i pappersform. Ytterligare en avgift som borgenären eller inkassoföretaget kan ta ut är ifall man beställer en amorteringsplan. För det kan de ta ut en avgift om 150 kronor för upprättandet. Men dessa är utöver dröjsmålsräntan.

När det gäller handel mellan företag tar sig större företag ofta friheten att inte betala påminnelseavgifter eller liknande. Detta är bl.a. ofta fallet med kommuner. Men denna makt har du som privatperson inte, utan du måste betala hela beloppet.

Vid produkter som löper ut när du inte betalar en faktura, som t.ex. ett tidningsabonnemang eller ett webbhotell, så kan påminnelseavgifter vara luriga. Vid sådana tillfällen kan nämligen själva fakturan aldrig gå till inkasso eller kronofogden, då du genom att inte betala den kan säga upp abonnemanget. Men påminnelseavgiften kan dras vidare. Så även om man inte vill betala är det alltid säkrast att säga upp abonnemanget, annars är det bäst att betala fakturan ändå.

Ett betalningsföreläggande är en tjänst som kronofogdemyndigheten erbjuder. Det innebär att dem kan hjälpa den som söker med att få någon annan part att fullgöra sina plikter. Det kan exempelvis vara att få någon som är skyldig en pengar att betala sina räkningar eller att få en hyresgäst som inte betalar sin hyra att bli vräkt. När man har skickat in en ansökan om ett betalningsföreläggande så följer ärendet en särskild process som har ett antal summariska steg. Det börjar med att den man riktar kravet mot får ett föreläggande om att betala eller att på något annat sätt fullgöra dig sina skyldigheter.

Ett föreläggande är ett brev som personen eller företaget som man riktar kravet mot måste svara på för att kunna ta hänsyn till dess synpunkter och sida av historien. Den svarande måste delges föreläggandet vilket innebär att det finns bevis eller vittnen för att svaranden tagit del av föreläggandet. Svaranden har möjlighet att bestrida innehållet men måste göra det inom en begränsad tid. Om svaranden bestrider föreläggningen och motsätter sig det som yrkas så kan målet begäras att överlämnas till tingsrätten där handläggningen fortsätter. Om svaranden inte motsätter sig yrkandet så fastställer kronofogden ett utslag. Det innebär att de själva tar del av den sökandes yrkande och beslutar huruvida svaranden anses vara skyldig eller ej. Ett sådant utslag är enklare, billigare och går snabbare än ifall fallet tas vidare till tingsrätten. Utslaget brukar dock bli detsamma vare sig det är kronofogden eller tingsrätten som beslutar i målet.

Sedan arbetar kronofogden för att verkställa utslaget eller, i de fall som når tingsrätten, domen. Handlar det om monetära skulder så undersöker kronofogden den svarandes tillgångar och om det finns tillräckliga sådana så sker en så kallad utmätning. Båda sidor har möjlighet att överklaga beslut, både från kronofogdemyndigheten och från tingsrätten om man är missnöjd med utslaget. Ofta finns dock en tidsram för när det senast måste ske.