Inkasso är en handling som kommer från en person eller ett företag med ett krav på en annan person eller företag för att få en skuld betalad. Det kan vara antingen pengar som lånats ut, tjänster som lovats eller obetalda fakturor. Den som är skyldig brukar i sådana sammanhang kallas gäldenär medan den som vill ha skulden indriven brukar kallas för borgenär.

När gäldenären har fått ett inkassokrav är man redan sen med att betala in sin skuld. Nästa steg är ofta att borgenären tar hjälp av kronofogdemyndigheten för att driva in skulden, vilket man helst vill undvika. Det är alltså hög tid att betala in sin skuld när man får ett inkassobrev, annars är risken stor att man drar på sig en betalningsanmärkning som sedan registreras hos kreditupplysningsföretagen – vilket leder till en mängd problem.

Det finns lite olika typer av inkassokrav. Som borgenär kan man antingen välja att försöka driva in en skuld själv genom en så kallad inkassoåtgärd eller så kan man ta hjälp av ett så kallat inkassoföretag. Det finns ett flertal inkassoföretag i Sverige och de är experter på att driva in skulder. När man tar hjälp av ett inkassoföretag så tar de över ansvaret för att skulden drivs in och att borgenären får sina pengar. Inkassoföretagens verksamhet och all annan inkassoverksamhet regleras av svenska lagar och regelverk. Bland annat finns inkassolagen (1974:182).

Inkassoföretagen är ganska hårt granskade och kontrollerade av bland andra Datainspektionen och Finansinspektionen. Det beror på att det funnits en del inkassoföretag som tidigare använd oschyssta metoder och varit lite tvivelaktiga i sina tillvägagångssätt. Enligt reglerna som finns så ska inkassoverksamhet inte orsaka onödig skada för gäldenären. Skulder ska även indrivas enligt god inkassosed vilket innebär att gäldenären inte får utsättas för hot, trakasserier eller onödiga kostnader. Inkassoverksamheten är alltså reglerad och om man känner sig hotad eller trakasserad av något inkassoföretag så kan man ta åtgärder mot det.

Vilka befogenheter har Inkassoföretag och vilka åtgärder kan de vidta?

Många människor är rädda för vad som kan hända om man inte betalar ett inkassokrav. Inkassoverksamheten i Sverige är dock tydligt reglerad och det finns tydliga lagar och förordningar som hindrar inkassoföretagen från att på obehagliga sätt driva in skulder. Inkassoföretag får absolut inte hota eller trakassera någon till att betala in en skuld och det vanligaste är att de inte gör något mer än att skickar ett inkassokrav via brev. Det är vridna dokumentärer och spelfilmer som till största del sprider bilden av inkassobranschen som en semikriminell bransch som använder sig av otillåtna medel för att driva in sina skulder.

Ett inkassoärende brukar börja med att en faktura skickas. En vecka efter fakturans förfallodatum brukar det skickas ut en påminnelse om att man har en skuld som man ska betala. Om fakturan fortfarande inte betalas så brukar det första inkassobrevet med inkassokravet komma mellan sju och tio dagar efter påminnelsens förfallodatum. Om fakturan nu vare sig betalas eller bestrids så lämnas ärendet oftast över till kronofogdemyndigheten för ett så kallat betalningsföreläggande. Om det nu protesteras så kan inkassoföretaget låta kronofogden göra en utredning och vänta på det eller ta målet till tingsrätten genom en stämningsansökan. Så kallade inkassoåtgärder är olagliga och med det innebär påtryckningar på gäldenären för att denne ska betala sin fordran.

Att ringa gäldenären eller att skicka påminnelser om betalning räknas inte som inkassoåtgärder i lagens mening. Man kan även skicka betalningsuppmaningar, betalningsförelägganden och stämningsansökningar. Man kan alltså varna gäldenären, utan hot, att man kommer att stämma personen ifall fakturan inte betalas. Det är med andra ord aktiviteter som inte bryter mot några lagar eller regler. Det finns heller inga lagar som beskriver hur en betalningspåminnelse får se ut. Men de får inte innehålla hot eller andra tvivelaktigheter. Får man ett tvivelaktigt inkassobrev kan man kontakta polisen. Då inkassoverksamheten är strikt reglerad i lag har inkassoföretagen mycket att förlora om de missköter sig. I värsta fall kan de bli av med sin licens. Därav följs reglerna, och eventuella avstickare försvinner snabbt från marknaden.

Det är relativt vanligt med bluffakturor och i många fall går de till inkasso. Det är då många som betalar av rädsla. Främst rädsla för att få en betalningsanmärkning. Någon anmärkning får man dock inte förrän kronofogdemyndigheten eller någon domstol blivit inblandad.

Om man redan bestridit fakturan, först till borgenären och sedan till inkassoföretaget, så är det dags att göra det igen när kronofogden kontaktar en. Om man bestrider fakturan från kronofogden så gör de en utredning. Är det en bluffaktura eller så att man redan betalat fakturan så har man inget att oroa sig för. Då kommer kronofogden fria från betalning och allt är löst. Finner kronofogden dock att man är skyldig till att betala så kan antingen överklaga beslutet en gång men enklast är att bara betala.

Direkt när man får en faktura som är falsk eller fel så ska man ta den, skriva över den att man inte beställt något, att man redan betalat eller vad som nu är fallet, och sedan faxa eller posta tillbaka den till företaget. Kommer det en påminnelse kan man ignorera denna. Kommer det sedan ett inkassobrev tar man kontakt med inkassoföretaget och beskriver ärendet. Oftast brukar det lösa sig redan då.

Om de inte ger så kan inkassoföretaget i alla fall inte lämna fallet till kronofogden om man skriftligen bestridit deras krav. Gör de det i alla fall så riskerar de att tappa sin licens och tvingas lägga ned sin verksamhet.

Inkassoföretaget kan dock ta ärendet till tingsrätten. Men är det en bluffaktura är det få som tar det så långt. Gör dem det så kommer de antagligen inte dyka upp under förhandlingarna i alla fall och då blir man friad från att betala. Det är nämligen alltid företaget som ska bevisa att de har en skuld att driva in och inte tvärtom. Svenska domare är oftast väldigt skickliga och det är svårt att lura systemet. Dessutom tar det både mycket tid och energi och är knappast värt pengarna för blufföretagen. Det är alltså viktigt att inte betala fakturor på grund av rädsla. Det är eftersom folk gör det som bluffakturor fortsätter existera.

Ränta och inkasso-avgifter – vad är det och hur höga kan de vara?

Inkasso är en åtgärd någon som har en skuld att driva in, en borgenär, tar mot en gäldenär, den som har en skuld att betala. När en skuld har gått till inkasso så blir den som är skyldig pengar, det vill säga gäldenären, skyldig att utöver sin skuld även betala inkassoavgifter. Det är lagstadgat att det är så och det beror på de kostnader som uppstår i samband med allt extraarbete. Som gäldenär blir man alltså tvungen att betala ett högre belopp än vad man var från början om ärendet går till inkasso.

Det är inte heller helt ovanligt att borgenären tar ut en så kallad dröjsmålsränta av gäldenären. Det är en extra avgift som man får betala till borgenären för att personen eller företaget har fått vänta på att få sina pengar. I vissa fall avtalas om en sådan ränta redan i det första avtalet men ifall någon ränta inte har avtalats så ska det vara gällande referensränta. Denna ligger idag på åtta procent. Referensräntan fastställs två gånger årligen av Riksbanken, den första januari och den första juli. Referensräntan ska spegla det ränteläge som råder.

Om ett inkassokrav bestrids och anses vara felaktigt så blir man inte skyldig att betala vare sig den ursprungliga skulden, avgiften eller räntan. Under bestriden behöver man inte heller betala någonting förens fallet är uppklarat.

Innan fallet går till inkasso kan man även få en påminnelse och för det kan borgenären, ifall man får den på papper, ta ut en avgift om högst 50 kronor. För ett inkassokrav kan en avgift om högst 160 kronor tas ut och även det gäller ifall man får det i pappersform. Ytterligare en avgift som borgenären eller inkassoföretaget kan ta ut är ifall man beställer en amorteringsplan. För det kan de ta ut en avgift om 150 kronor för upprättandet. Men dessa är utöver dröjsmålsräntan.

När det gäller handel mellan företag tar sig större företag ofta friheten att inte betala påminnelseavgifter eller liknande. Detta är bl.a. ofta fallet med kommuner. Men denna makt har du som privatperson inte, utan du måste betala hela beloppet.

Vid produkter som löper ut när du inte betalar en faktura, som t.ex. ett tidningsabonnemang eller ett webbhotell, så kan påminnelseavgifter vara luriga. Vid sådana tillfällen kan nämligen själva fakturan aldrig gå till inkasso eller kronofogden, då du genom att inte betala den kan säga upp abonnemanget. Men påminnelseavgiften kan dras vidare. Så även om man inte vill betala är det alltid säkrast att säga upp abonnemanget, annars är det bäst att betala fakturan ändå.